Krönika publicerad i GP Kultur 30/9
Ännu en bokmässa har snart passerat och lugnet lägrar sig åter över Göteborg. Trötta och slitna efter fyra dagars arbete och fest i syrefattiga lokaler återvänder merparten av Litteratur- och Mediesverige hem. Det är påtagligt hur det här året skiljer sig relativt lite från tidigare år.
Bokmässan fungerar lika traditionstyngt som julfirande med släkten. I en tid av snabba förändringar och med förnyelse som ständigt ledord har Bokmässan en sällsam förmåga att göra exakt tvärtom: Lika självklart som Kalle Anka klockan 15 på julaftons eftermiddag är det mingel på torsdagen, Gläntafest på fredagen och Jan Guillou i var och varannan monter. Samma monterplatser, fester och ungefär samma människor. Åker man hit vet man vad man får.
Det är fascinerande hur just Bokmässan lyckats stå emot förnyelsehetsen. Visst sker en pågående utökningsprocess, bland annat med mediedagarna som en avknoppning till den ordinarie mässan. Men under just dessa fyra dagar förändras inte mycket. Det värsta som uppstår är förvirringen när någon monter bytt plats. Vi lokaliserar oss i lokalen genom kroppsminnet, snarare än med kartor.
Kanske är det behövligt att det gigantiska arrangemanget inte genomgår så många förändringar. Att vi känner igen oss i allt i från de syrefattiga lokalerna till trängseln i hotellbaren på Park.
Både litteratur- och mediebranschen står inför enorma förändringar. Läsplattor, Bonnierkoncernens utbredning och försämrad läsförståelse bland unga är några faktorer som bokbranschen måste förhålla sig till och tampas med. Nedskärningar, tidningsdöd, minskade annonser och prenumerationsunderlag är en realitet som journalistiken arbetar med just nu. Det finns stor anledning till oro och ett skriande behov av nya idéer.
I en verklighet där många av bokmässans branschbesökare arbetar i nedskärningshotade områden med osäkerhet inför framtiden fungerar möjligen mässan som en tröst. En sorts trygghet för en utlasad journalist som hankar sig fram på korttidsvikariat, en litteraturkritiker med minskade uppdrag, en chef som återigen måste sparka medarbetare, ett konkurshotat småförlag och en författare vars resterande exemplar av den första romanen snart kommer makuleras eftersom de aldrig såldes.
På bokmässan vet du vad du får. Här är du fortfarande en del av ett medie- och litteraturetablissemang som nätverkar och skålar i hotellbarer och på mingel. När Jan Guillous röst ljuder över det stimmiga mässgolvet går det att blunda och tänka att nedskärningarna på Svenska Dagbladet aldrig har hänt. Här är allt som det alltid har varit, på gott och på ont.
